Åsikter

Jag är inte emot facket

Sat, 04 Feb 2012 05:48:00 +0100

Margareta Nordman och Eva Gustavsson tillskriver mig åsikter jag inte har. Taktik? Eller bara oförstånd? I några insändare har jag försökt framföra mina ståndpunkter om fackförbunden, och det är LO-förbunden som åsyftas. Jag tar det i punktform:
1. Jag är inte emot facket, jag är för organisationsfrihet.
2. Jag vill inte att löner ska sänkas, de ska höjas i de företag som har råd, höjningarna ska inte äventyra företagets existens.
3. Jag vill ha bort centrala avtalsrörelser, till förmån för flexiblare avtal. Jag vet att kollektivavtal lätt kan anpassas på företagsnivå.
4. Jag vill att lagen om anställningsskydd revideras.
5. Jag vill att ungdomar ska få lägre ingångslöner, för att överhuvudtaget ha en chans att komma in på arbetsmarknaden. Deras skyddsnät kan heller inte vara samma som för en erfaren anställd – det stoppar effektivt ungdomarnas möjligheter att få ett jobb.
6. Jag tycker fruktansvärt illa om arbetsgivare som avskedar på felaktiga grunder, som inte betalar ut slutlön i rätt tid, som betalar fel semesterersättning och som inte har koll på vilka regler som gäller – som kort sagt tror att de kan bete sig hur som helst. De borde bötfällas rejält för sina tilltag.
7. Jag är inte medlem i ett politiskt parti.
8. Att sänka momsen på krogen är det löjligaste förslag vår regering pressat ur sig på länge.
9. Jag är emot kopplingen mellan LO-förbunden och S. Den borde bort, inte minst av hänsyn till dem som inte är socialdemokrater. Den kopplingen är omodern och ålderdomlig. Genant till och med.
10. Jag är emot att företag tvingas höja löner, när resultatet redan visar på minus – till skillnad från Eva Gustavsson som tycker att lönen skall höjas ändå. Frågan är hur man finansierar det.
11. Fackförbunden tappar medlemmar. Det är inte ett påhopp på fackföreningsrörelsen – det är en sanning och det är fackets stora problem. Jag har påtalat det problemet i en rad insändare.
Efter att ha blivit anklagad för både det ena och det andra hoppas jag att det klarnar lite bättre efter att ha läst ovanstående.
Jocke Lindberg
Avesta

Ökat inflytande med Drömparken

Fri, 03 Feb 2012 05:45:00 +0100

Först vill jag säga att det är bra när kommunmedborgare engagerar sig och är delaktiga i samhällsdebatten och hur vi ska prioritera våra gemensamma medel. Ett av våra främsta politiska mål är att öka medborgardialogen och människors inflytande.
När det gäller kritiken mot Drömparken handlar det främst om fyra olika områden som jag ska försöka att ge min syn på.
- Det är fel att prioritera en gemensam aktivitetspark när det finns stora behov i skola och omsorg.
Kärnverksamheten i vår kommun är skolan och omsorgen, det är det viktigaste vi har och bra skolor för våra barn och en väl fungerande trygg äldreomsorg har högst prioritet.
Därför lägger vi 80 procent av kommunens budget på just skolan och omsorgen, det blir cirka 800 miljoner kronor per år. Det är en prioritering som vi tycker är rätt och riktig.
Men det måste också finnas utrymme för annat i kommunen än skola och omsorg, även om det är viktigast. Det måste finnas medel till att röja mer sly, att klippa mer gräs, att asfaltera mer cykelbanor men även till den yttre miljön och mötesplatser som Stationsparken i Krylbo, Svänghjulet i Horndal och nu Drömparken.
- Det är inte demokratiskt när omröstningen saknar ett nejalternativ.
Vi investerar i Avesta kommunkoncern för cirka 80 miljoner kronor per år, de investeringarna ses som en helhet och jag tror att det skulle vara olyckligt om vi skulle rösta om dem en och en.
Det aktuella nu är IT-investeringar för skolan, bostadsbyggande, rustning av bron vid Brogård, asfaltering, utbyte av VA-nät, järnvägsspår till Nordanö och utbyggnad av äldreboendet vid Baldersgården.
Det demokratiska beslutet om att avsätta pengar för Drömparken togs när ett enigt fullmäktige, som är kommunens högsta beslutande organ, sa ja till ungdomsrådets medborgarförslag om ett aktivitetsområde mellan Avestavallen och Metropoolen.
Efter fullmäktiges beslut avsattes pengar i mål- och budgetdokumentet. Då de demokratiska politiska besluten tagits startade ett arbete med att få så många av Avesta kommuns invånare att kunna påverka vad som skulle finnas i området. I detta arbete har vi i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting använt oss av en metod som heter medborgarbudget.
- Att omröstningen sker uteslutande på webben stänger ute ett antal människor.
Internet är ett fantastiskt redskap för att snabbt kunna kommunicera och interagera, men vi måste ha respekt för att inte alla människor har tillgång till mediet. Därför finns det möjlighet att rösta på våra äldreboenden, bibliotek, skolor och seniorcenter.
- Det är inte rätt att satsa så mycket på aktiviteter i centrala Avesta.
Vad gäller satsningen på sport och aktivitetsområden som Drömparken ingår i finns medel avsatta både 2013 och 2014. Tanken är att i dialog med de boende i först Horndal och Krylbo hitta lämpliga platser för allaktivitetslekplatser samt att ha möjlighet att rusta befintliga anläggningar där flest barn och ungdomar kan nyttja dem.
Avslutningsvis vill jag säga att jag är stolt över det arbete vi gör med medborgardialogen och specifikt med Drömparken. Oavsett vilket alternativ som vinner kommer det att bli ett fantastiskt område framröstat av kommunmedborgarna.
Processen med att engagera medborgarna mer och tidigare kommer vi att tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting jobba vidare med. Vi är inte på något vis framme men vi är på väg och har en uttalad vilja att fortsätta med detta. I skrivande stund har över 900 personer registrerat sig och röstat på sitt favoritförslag, det svenska rekordet när det gäller omröstningar av detta slag är 200 röstande.
Lars Isacsson, S
Kommunstyrelsens ordförande, Avesta

Så är det att sitta i rävsaxen

Thu, 02 Feb 2012 05:38:00 +0100

Jag tittade på SVT-Forum om socialförsäkringen. ”Hur förhindrar vi att folk hamnar mellan stolarna?” var temat.
Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson, M, konstaterade att färre har ont i ryggen men fler har ont i själen. Ett storartat konstaterande.
Det saknas kunskap, sade Dan Eliasson, generaldirektör för Försäkringskassan. Och inte bara han, det kliver upp professorer, kommunfolk, socialarbetare och forskare och konstaterar samma sak.
Jag sitter och hör vad de säger och tänker i mitt stilla sinne att om det fattas kunskap, varför finns ingen tilltro till dem som vet? De sjuka och deras läkare.
Jag tänker också att om de nu konstaterar att oroande stora grupper lever på ”mycket låga ersättningar”. Det betonas; mycket låga. Vad tänker de göra åt det?
Man refererar till en av grundprinciperna att medborgaren ska klara en sjukdom, en arbetslöshetsperiod och så vidare utan att behöva gå från hus och grund.
Men i dag, i Sverige som det går så bra för, i vårt välfärdssamhälle, har vi folk som både hamnar mellan stolarna och som får gå från hus och grund.
Och det räcker inte med det. Det följer långt fler tragedier i sjukdomens fotspår vars följeslagare numera också är fattigdom, ifrågasättande, kamp mot myndigheter, personliga sammanbrott och krossade familjer.
Dessa tragedier sker i hemmet, i det tysta, på randen och gränsen till det obönhörliga tills i värsta fall man ser det för gott att befria sig eller de sina från eländet.
Det tjänar ingenting till att höja sin hesa röst. Dessa tragedier där folk ger upp och sjunker djupare ner i depressioner och där ångesten för hur man ska klara sig till slut överskuggar allt. Vem tar ansvar för det?
Jag har ”ont i själen”. Jag har fått mer ont i själen efter att jag blev utförsäkrad och min ekonomi blev ett manifest i passivt utanförskap och parasitering på min hårt prövade familj.
Vårdgarantin här ute i glesbygden är ett dåligt skämt. I väntan på vård har jag hunnit bli utförsäkrad och ingår nu i Arbetsförmedlingens utslussningsprogram som jag inte klarar av.
På 3 400 kronor i månaden ska jag kunna hålla mig med bil och tanka för att åka tolv mil i veckan. Bussarna är indragna, det går två om dagen och, ja visst ja, panikångesten, den obehandlade, hindrar mig just nu från att kliva på en buss. Och jag ska orka också i den vardag där rehabilitering, sjukdom och krav blandas.
Det här är ett uppgivet försök att få någon att se och förstå hur det ser ut för dem som har haft den stora dumheten att bli sjuk. Som varit osmart nog att inte ha ett jobb och ha sitt på det torra.
Finns det någon som har inlevelseförmåga nog att begripa att det finns människor som sitter i den stora rävsaxen, med skuldberg, förgörande orosmoment och ingen tillåtelse till vila, återhämtning och tillfrisknande.
Eller får vi bara skylla oss själva? Vad händer med oss när vi tappar allt, förlorar allt, både det materiella, de vi håller kära och vårt hopp?
Jag frågar: är det en medveten utsållning?
Paulina Wennerlund, 35

Låt drömparken vila

Wed, 01 Feb 2012 05:34:00 +0100

Det är svårt att inte hålla med samtliga insändare som ifrågasätter drömparken, själv hade jag önskat att den fått vila i sin linda tills ekonomin varit mer stabil och att man nu i första hand koncentrera sig på den kommunala kärnverksamheten.
Den kommunala och offentliga sektorns kärnverksamhet är välfärd – skola, vård och omsorg. Allt annat kan man effektivisera genom att överlåta jobbet till externa specialister, som gör det bättre och billigare. Alla tjänar på att fokusera på kärnverksamheten.
Specialistkompetens och stordriftsfördelar bidrar till att hålla en hög kvalitet i det som levereras, dessutom till lägre kostnad.
Jag vill se mycket starkare åtgärder för att effektivisera det som inte är kärnverksamhet så att mer resurser läggs på det som är medborgarnära, god och bra service och kvalitet inom just skola, vård och omsorg. Fler förskollärare så att barngrupperna kan bli mindre, mer resurser till skola, vård och omsorg. Alltså, ta kontroll över kärnverksamheten och låt andra sköta resten!
Det blir mycket bättre för ekonomin och förutsättningarna för ökad medborgarservice ökar dramatiskt. Dessutom anser jag att profilområdena: sport, outdoor och Koppardalen aldrig ens haft ett bäst före datum! Vilken kommun har inte sport, outdoor och ett industriområde? Kan någon berätta för mig och övriga invånare vad det är som gör att just Avesta sticker ut i ovanstående profilområden?
Den dag vi kan säga att i Avesta går alla barn och ungdomar ut grundskolan med fullvärdiga
betyg, i Avesta tar vi god hand om våra gamla, i Avesta har vi ett stimulerande och rikt fritidsliv och du är trygg i det offentliga rummet, den dagen har vi vår kommunala nisch och ett profilområde vi både kan marknadsföra och vara stolta över!
Anneli Karlsson, Fors

Vi vill ha ett nej-alternativ

Tue, 31 Jan 2012 06:06:00 +0100

Jag kan inte annat än att hålla med signaturerna ”A.P & D.L” i deras insändare 23 januari angående ”drömparken”. Det finns så mycket annat som de 5 miljonerna skulle kunna användas till, sådan som redan finns men som pengarna inte räcker till för att underhålla.
Jag tänker till exempel på skogsområden runt bostadsområden (till exempel runt Karlbo skola), cykelbanor som har snudd på livsfarliga sprickor, det vildvuxna i rondellen vid riksväg 68. Bara för att nämna några områden att spendera pengar på.
Eftersom det inte finns ett fjärde alternativ att rösta på, som i så fall skulle vara ”Bygg den ej, använd till befintligt underhåll” så har jag skapat en grupp på Facebook.
Sök på ”Drömparken, Avesta alternativ 4”, så hittar du den.
Tycker du som jag, och flera andra i kommunen, så gå med i den gruppen för att visa att vi är många i kommunen som inte vill ha en drömpark. I alla fall inte nu då pengarna inte räcker till det som redan finns.
Jag hoppas nämligen att om vi blir tillräckligt många, så lyssnar kommunen på oss.
Helena, Krylbo

Demokrati men inte för alla

Mon, 30 Jan 2012 06:04:00 +0100

Det handlar om fullmäktiges beslut i maj 2011. Ett medborgarförslag från ungdomsrådet. Syftet var gott, att lära de yngre en demokratisk process, men till en kostnad av 5 miljoner från kommunens egen budget.
Idén har skickats ut till oss medborgare, vad ville vi ha i drömarken? Hur idén skulle lanseras kanske inte många av oss vet. Men den bygger på ett projekt som Sveriges kommuner och landsting driver för att utveckla IT-stöd för medborgardialog.
Under 2008-2010 har projektet erhållit stöd från Integrations- och jämställdhetsdepartementet. Arbetet går nu vidare och projektet har erhållit ytterligare stöd, denna gång från Justitiedepartementet under perioden 2011-2014. Se http://www.skl.se/vi_arbetar_med/demos/demokratiutveckling/medborgardialog/medborgardialog_med_it_stod
127 förslag kom in – enbart via webben. Tre vaskades fram – som vi medborgare i Avesta kommun ska kunna rösta på. Men röstningen ska ske enbart via webben!
Är detta vad som kallas demokrati – när man utesluter stora grupper från att delta? Kommunen hänvisar till en nationell studie som säger att ungefär 88 procent av medborgarna över tolv år i Sverige använder internet.
Alltså utesluts redan här tolv procent från att delta.
De äldre (65 år och över) i Avesta är många, drygt 5 000 personer eller om du vill ungefär var fjärde Avestabo. Kan/vill de skapa ett konto på internet för att rösta? Nu har kommunen lovat hjälp med röstningen på biblioteket eller seniorcentrum, men via webben!
År 2010 skulle samhället vara lika för alla enligt statens tidigare satsningar. Det handlade den gången om personer med funktionsnedsättningars rätt att delta på lika villkor i samhället. Mycket handlade om att den fysiska miljön skulle anpassas för dem.
Men det handlade också om att dessa grupper skulle kunna ta del av samhällets information på sitt sätt, exempelvis blindskrift, lättläst och pictogrambilder i stället för ord. Kan kanske de innefattas i de tolv procent som kommunen uteslutit. Men det gör väl inget?
Eleverna (från årskurs 4 till gymnasiet) i Avestas skolor har via sina lärare fått personliga brev med förtrycka inloggningsuppgifter så att de ska kunna rösta. Det kallar jag lobbyingverksamhet.
Vi andra medborgare kan/får skapa vårt eget konto på webben för att gå in och rösta. Det går nämligen inte att rösta med en förtryckt valsedel med alternativen.
Kommunallagens princip om likställighet = att behandla alla i en kommun lika, verkar inte gälla.
Sist vill jag citera ur rapporten ”Politisk delaktighet, demokrati och mänskliga rättigheter i kommuner”, utgiven av beredningen för demokratifrågor inom Sveriges kommuner och landsting:
”Att öka det politiska deltagandet och delaktigheten bland resurssvaga och marginaliserade grupper är en central politisk ambition i en demokrati. Mänskliga rättigheter kan spela en viktig roll i ett sådant arbete särskilt genom att rättighetsperspektivet innebär att fokus ligger på allas jämlika möjligheter”.
Det skulle finnas ett fjärde förslag för den som vill rösta på att inte ha någon drömpark. Med den valmöjligheten skulle nog aldrig drömmen bli sann.
Birgitta Pettersson, Avesta

Personval mera rättvist

Sun, 29 Jan 2012 06:05:00 +0100

När statsvetare ska bedöma kvaliteten i demokratin brukar en av de första frågorna vara hur jämlikt systemet är. Kan alla som vill komma till tals eller finns det någon grupp som alltid har mer inflytande än andra?
Demokratin säger inte att alla ska få just sin vilja igenom, men däremot att alla ska ges samma chanser att påverka det som ska bli allas gemensamma beslut. För statskunskapen har det därför varit en viktig uppgift att studera om några grupper lyckas tillskansa sig extra mycket inflytande.
Erfarenheterna av dessa studier har ofta varit nedslående. Demokratin är inte alltid så jämlik som vi vill tro, vissa grupper ges konsekvent mer inflytande än andra. Exempelvis är höginkomsttagare alltid bättre representerade än låginkomsttagare, män är bättre representerade än kvinnor.
De i särklass mest privilegierade grupperna är proffspolitikerna och de organiserade särintressena, de människor vars liv och jobb är att ägna sig åt politik.
Skillnaden mellan demokrati som idé och som verklighet är grundläggande. I idéernas värld är demokratin renodlad och tydlig. Verkligheten är ofta fylld av kompromisser, mänskliga tillkortakommanden och så vidare.
I en elitdemokratisk modell, som är en variant inom den rep-resentativa demokratin, anses det vara tillräckligt att alla har samma möjlighet att välja mellan de eliter som ställer upp till val. I en deltagardemokratisk modell där-emot är det allas lika möjlighet att delta i debatten och processen som leder fram till ett visst beslut, som står i centrum.
Begränsningen av personvalet i kombination med partiernas interna processer för sammanställning av valsedlar har inneburit förödande konsekvenser med underrepresentation i riksdag, kommun och landsting. Med tanke på hur viktig identifikation och goda förebilder är riskerar dessa hinder att försämra Sveriges demokratiska utveckling/möjligheter.
För att vitalisera demokratin och göra den mer representativ för samhället i övrigt är det hög tid att avskaffa spärrarna i personvalet. Ta steget fullt ut och inför ett renodlat personval med obligatorisk personröstning.
Ge väljarna rätten att sätta två kryss, ett på en kvinna och ett på en man.
Anneli Karlsson, Fors

Gratisbuss som inte finns

Sat, 28 Jan 2012 06:00:00 +0100

Det kommer då och då insändare som kommenterar busstrafiken i Avesta kommun. Olika syn på kostnader har till exempel nämnts.
Nu kan jag inte längre låta bli att skriva hur jag känner.
På kallelser till vården erbjuder landstinget gratis bussresa och det är ju bra. Men varje gång jag får en kallelse, senast två redan i år, upplever jag det som rena hånet. Anledningen är att det är omöjligt för mig att anlita buss.
John Erik Sandbäck
Sonnbo

Fotgängare riskerar livet

Fri, 27 Jan 2012 05:59:00 +0100

Allt fler blir överkörda på övergångsställen och det förvånar mig inte ett dugg. Det verkar faktiskt som om gång- och cykeltrafikanter till stor del helt förlorat självbevarelsedriften.
Konstigt att inte fler skadas, men det beror nog allra mest på att bilförarna trots allt är alerta och inte litar på någon.
Det står två damer och pratar bredvid ett övergångsställe och plötsligt fem meter före en bil går den ena rakt över körbanan. Jag hade ju företräde.
En person går på trottoaren fram till zebralinjerna, med telefonen i örat nittio grader vänster rakt ut i trafiken. Lycka till om bilen hinner bromsa!
En ung mamma kommer fram till ett annat övergångsställe, telefonen i örat, barnvagnen framför sig, måste få pappan att köpa nya blöjor, rakt ut i trafiken, hoppsan där kom lokalbussen, vem vann?
”Tävlingscyklisten” kör förbi skolan, det är ju cykelväg här så jag har ju rätt att köra här, just ja utan lyse och reflexer i drygt tjugo km/tim, vem vinner mot Volvon som dock körde bara i trettio?
Alldeles för många oskyddade trafikanter tycks tro att man är helt odödlig bara för att man har reglerna på sin sida. Cykelbanor och övergångsställen ger inte automatiskt överlevnadsskydd tyvärr.
Ni oskyddade trafikanter måste ge oss bilister en riktig chans att få veta i förväg vad ni tänker göra och inte tro att vi har kryptonitbromsar modell stålmannen och reaktionsförmåga som en örn plus en kurs i parapsykologi där vi kan sia in i framtiden och tankeläsning av fotgängare.
Tillbaka till mitt tjat om trafikutbildning.
Nu måste skolan återinföra trafikdagar, där polisen och frivilliga organisationer får lära ut vanligt trafikvett.
Eric Thorsell

Nej tack till drömpark

Thu, 26 Jan 2012 06:07:00 +0100

Avesta kommun planerar att lägga 5 miljoner kronor i en så kallad Drömpark och kommuninvånarna uppmanas att rösta på ett av tre förslag.
De 5 miljonerna är en investering och hur mycket de årliga driftkostnaderna blir kan väl ingen beräkna i dag då man inte vet vilken sorts anläggning det blir. Men alla begriper att en park inte sköter sig själv. Ombyggnationen av ”Lilla Torget” kostar enligt uppgift uppåt 6-7 miljoner, stora pengar i en liten kommun.
Jag anser att kommunens främsta uppgift är att satsa på kärnverksamheten, vård, skola och omsorg som man enligt lag är skyldig att ansvara för och dit skattemedel i första hand ska gå.
Fritidsverksamhet är frivilliga åtaganden i en kommun och där bör satsas endast om det finns medel till det.
Här läser man om besparingar hela tiden, nu senast omsorgsförvaltningen som på grund av sparkrav tvingas säga upp runt tio anställda. Det finns mycket övrigt att önska som kommunen bör åtgärda.
Här följer några förslag i stället för Drömpark:
- Ge omsorgsförvaltningen resurser så att hemtjänstens personal kan gå hem glada över att de gjort ett bra jobb och att våra gamla har fått den vård de behöver.
- Reparera hissen ned till Koppardalen och installera en övervakningskamera.
- Se äntligen till att bygga den omtalade bron över Jularboån.
- Ge medel till tekniska förvaltningen så den kan hålla vägar och gator snö- och isfria samt sanda när halkan kommer. Klipp gräset, röj sly och busk. Byt ut trasiga lampor i gatubelysningen och sätt upp belysning där barn ska gå på skolbussen. Se till att bussarna går turer där folk behöver dom.
Många personer jobbar i dag helt ideellt för kommunens bästa, särskilt på landsbygden, och känner ofta att alltför stora resurser läggs på centralorten.
Om kommunen såg landsbygden och ytterområdena som en resurs i stället för en belastning så kunde vi få en bra kommun att bo och verka i.
Inger M Eriksson
By

Hela frukten eller kärnan

Wed, 25 Jan 2012 06:04:00 +0100

Medborgare i Avesta kommun, vakna upp, läs ortens tidning med eftertanke, begrunda budskapen.
Låt mig påminna om några av alla ”politiska monument” som ”blivit till” åren 1970 intill nutid. Plushuset, Dalahästen, Koppardalen, träbron, hissen, tågstationen Avesta C, Nordanö industriområde, lilla torget, det senaste aktuella, drömparken.
Under alla mandatperioder har det hos den politiska majoriteten åstundats ett monument över segern i kommunalvalet. ”Se vad vi kan åstadkomma.”
I nutid, lilla torget, den nya parken, ett drömprojekt framtaget med ”Out Door”-politik. ”Se vad vi kan.” En dagdröm om samhörighet i ”Avestafamiljen”, en dröm till hjälp att fly från en bister verklighet: Vikande arbetsmarknad, minskade skatteintäkter, butiker läggs ner, stora kostnader för låneskulder, personalindragningar inom skola, vård, omsorg. Besparingsåtgärder för att uppnå budgetbalans.
Enligt AT den 11 december har av 21 500 personer i kommunen 127 visat intresse att lämna förslag till ny park. Det utgör 0,6 procent av medborgarna, en obetydlig minoritet.
Majoriteten är tyst. Några har sagt sin mening på Dialog. Från de 127 förslagen har tre framtagits till omröstning, sedan följer detaljplanering. Röstningen kan icke bli beslutande, endast rådgivande till fullmäktigebeslut om röstningen sker under samma villkor som vid folkomröstning.
Ett litet antal medborgare ska ej i kommunen råda över flertalet. ”Det blir en övning i att prioritera”, sade Lars Isacsson, S. Det blir nog en övning i att föra demokratiska politiska beslut i hamn, läsning av lagtext tror jag.
Barnen, vår framtid, de gamla som byggt upp vårt samhälle, må tilldelas de fem miljonerna som är anslagna till drömparken. Fem miljoner motsvarar tolv årslöner i vården/skolan eller tre årslöner åt toppchefer, om nu sådana är oumbärliga.
De fem miljonerna må överföras till skolan och vården. Beslut om detaljplanering, som är en stor kostnad, bör omprövas. Parken blir ”inte till” om fullmäktigeförsamlingen tar ansvar för sitt förtroendeuppdrag. Ledamöterna är av folket valda ombud. Ett hedersuppdrag. Ombuden skall föra folkets talan. Lyssna till medborgarnas åsikter, ej sina egna.
Krönikören och författaren Lena Andersson skriver i Dagens Nyheter: ”Frukten består av mer än kärnan, fruktköttet.” Lars Isacsson har sagt ”Kärnverksamheten har tilldelats 80 procent av budget.” Frågan uppstår om tilldelningen består av hela frukten eller endast kärnan?
I sammanhanget bör nämnas att Fredrik Reinfeldt talar om kärnverksamheten/välfärden, det vill säga minsta möjliga tilldelning.
Olle Karlsson, Staffansbo, Krylbo

Säg gärna hej tillbaka

Tue, 24 Jan 2012 05:31:00 +0100

Jag tycker att gratis buss i Avesta är bland det bästa som hänt kommunen på länge, för vår miljö och för min personliga ekonomi och livssituation passar det som hand i handske.
Dock undrar jag vad som hänt med servicen bland en del av Dalatrafiks chaufförer. Det är sällan jag får ett hej tillbaka när jag hälsar vid påstigning. Det är misstro mot de yngre passagerarna som kliver på på morgonen om att de faktiskt visat sina kort. Det är missade hållplatser där man som passagerare vill kliva på eller kliva av och så vidare.
Bort med de sura minerna och fram med servicen! Västmanlands Länstrafik som också kör till Krylbo har de trevligaste busschaufförerna jag mött på länge. Speciellt en rätt ung kvinna som alltid är på sitt bästa humör. Lär av våra ”grannar”, Dalatrafik, så kanske vi vill åka med även utanför Avesta när den tiden kommer.
Åsa, Avesta

Lägg inte pengar på löjlig park

Mon, 23 Jan 2012 05:29:00 +0100

En så kallad ”drömpark”, vad ska detta vara bra för? Kommunen har ju ”inte” råd att ta hand om gator och vägbelysning.
Det finns tydligen inte några pengar när kommunen behöver rusta upp något. Men pengar till en löjlig så kallad ”drömpark” och fula statyer (voodoo, hoodoo eller vad den nu heter) finns det.
Vi är nog inte de enda som ser vad kommunen slänger ut sina pengar på för skräp. Se bara på den så ”perfekta” Koppardalsbron med mögel, urinluktande väggar och dålig skötsel. Och perrongen som byggdes i Centrum står nu tom och övergiven.
Är det vad kommunen vill prioritera? Är det så man vill locka hit fler invånare och nya butiker?
Ni som styr vill locka hit nya invånare, men gör inget för att förbättra stadens dåliga gator, och inget för att rusta upp Avestas symbol Dalahästen, som nu bara står och förfaller med stora sprickor och dålig färg.
Avesta behöver rustas upp, och det nu!
Fråga kommunens invånare vad Avesta behöver!
Många ungdomar som vill stå på egna ben vill säkert ha fler jobbmöjligheter samt fler bostäder. 25 nya lägenheter, är det allt ni kan erbjuda? Hur blev det med alla andra lägenheter som planerades?
Ni säger att ni vill satsa på ungdomen och även få Avesta att växa. Öppna ögonen och kolla riktigt noga. Vi behöver inte någon pissoar, vi behöver inte några fula statyer och speciellt inte någon löjlig ”drömpark”!
Med kommunens dåliga skötsel av gator, och hyresvärdar som låter lägenheter förfalla, lär ju snarare turister skrämmas bort.
Lägg för en gångs skull pengarna på att rusta upp stadens gator och torg!
Och renovera Avestas symbol, Dalahästen, som snart inte kan stå på egna ben längre.
A.P & D.L

De flesta fackförbund opolitiska

Sun, 22 Jan 2012 05:22:00 +0100

Jocke Lindberg har skrivit ett antal insändare angående fackföreningar. Han måste ha missat en viktig information. De flesta fackförbund i Sverige är partipolitiskt obundna.
Vision är ett fackförbund som tillsammans med andra tjänstemannaförbund i Sverige är på stark frammarsch och ökar i antal medlemmar.
Vision är partipolitiskt obundet men för den delen är vi inte tysta utan uttalar vår mening genom att också vara en Fair Union. Det innebär att vi arbetar för mänskliga rättigheter, rätten att organisera sig och genom Fair Trade-produkter bidra till en hållbar miljö.
Vision organiserar administratörer, tandsköterskor, medicinska sekreterare, församlingspedagoger, socialsekreterare med flera yrkesgrupper inom kommun, landsting och kyrka.
Som medlem i Vision blir man professionellt företrädd i med och motgång. Vision erbjuder lön- och karriärcoaching, bra inkomstförsäkring, yrkesnätverk och personliga ombudsmän för bland annat chefer.
Att vi trots vår opolitiska ställning skulle gå med på lönesänkning för våra medlemsgrupper, där flertalet redan i dag har låga löner och obefintlig löneutveckling över tid, kan Jocke Lindberg glömma.
Vision befinner sig just nu inne i 2012 års avtalsrörelse där yrkande för nytt kollektivavtal har lämnats. Vision yrkar bland annat på att lönerna i vår välfärdssektor ska mäta sig med löner i andra sektorer och att vi som anställda ska kunna påverka villkoren för vår anställning.
Har du fler funderingar på varför facket behövs och vad vi kan göra för dig Jocke, så är du välkommen att kontakta oss.
Margaretha Nordman, Folkärna
Ordförande Vision landstingsavdelning Dalarna

Ambulansen räddade mitt liv

Sat, 21 Jan 2012 05:20:00 +0100

Jag vill tacka ambulansmännen som tog hand om mig när jag nästan kvävdes av astma lördagen den 7 januari, klockan 7 på morgonen. Och de andra, ambulanskvinnor och män, som räddat mitt liv många gånger, alla de år jag bott här i Avesta, sedan 1970.
Jag får inte glömma alla läkare och sjuksystrar. Vi får tacka Gud för läkare och sjukvården.
Har bott i Avesta i 40 år. Kommer ihåg första gången jag kom till lasarettet på 70-talet. Det var fantastiskt vilken fin sjukhuspersonal det var på alla avdelningar. Det var trevliga läkare, det fanns kirurgläkare, operationsläkare och allt som ska vara på ett sjukhus.
Men nu vet man knappast hur det är med sjukvården. Jag tycker att det har blivit uppochnervänt. Men vi skall tro att det blir bättre med sjukvården framöver.
Jag trivs i Avesta, kan inte flytta härifrån. Har träffat många trevliga människor, varav mycket trevliga ungdomar som vi har i Avesta.
Sune Olsson

Strejk nästa för handikappade?

Fri, 20 Jan 2012 05:16:00 +0100

Tack till Per Bengtsson, som tar upp frågan om konsekvenserna för handikappade av slopad habiliteringsersättning (12/1)!
Jag håller verkligen med om bristen på solidaritet och lojalitet för de svaga i vårt samhälle och som dessutom inte kan hantera frågan eller protestera själva!
Personerna i fråga förlorar den ersättning (motsvarar en ”fickpeng”) som de ser som sin lön för utfört arbete trots att de dessutom får betala för resorna till och från denna verksamhet!
Avesta kommun vill vara en föregångskommun och bjuda
sina kommuninvånare på fria bussresor inom kommunen. Det är ett bra förslag men i rättvisans namn ska väl detta även gälla för de personer som behöver använda sig av specialfordon/taxi vid resor till och från sin dagliga verksamhet!
Kommunpolitikerna borde väl se till de svaga i samhället i första hand?
Hur ska vi kunna protestera mot detta? Kan de funktionshindrade strejka? Ska vi uppmana våra anhöriga att stanna hemma från sina arbeten/dagliga verksamheter?
Hur löser kommunen detta i så fall? Ska personalen (anställda vid Avesta kommun och löntagare) som arbetar inom daglig verksamhet stå ensamma på arbetsplatserna?
Hur löser kommunen personalfrågan på gruppbostäderna om alla som har daglig verksamhet stannar hemma?
Nej, nu får det vara slut på orättvisorna för de funktionshindrade!
Vi lever i ett samhälle där alla ska kunna leva ett meningsfullt liv och där alla röster ska höras!
Vi har inte fått komma till tals som gode män eller anhöriga. Beslutet är helt och hållet tagit över våra huvuden!
Politiker! Sätt er in i de funktionshindrades situation/vardag och ompröva ert beslut!
Karin Fornander

Lärarna måste stötta varandra

Thu, 19 Jan 2012 05:18:00 +0100

Rektor på Domarhagsskolan Erica Erixon (13/1) och undertecknad verkar vara överens. Ett mindre missförstånd har dock inträffat. Undertecknads avsikt var aldrig att påstå att kreativitet och engagemang är åldersrelaterat.
Har förståelse för att man kan tolka texten på detta sätt, men det var som sagt aldrig avsikten. För detta vill jag be om ursäkt. Vad som däremot är en viktig poäng är att det är allvarligt när kreativiteten och engagemanget dör. Oavsett orsak (och ålder).
Med detta sagt vill jag tacka rektor på Domarhagsskolan för att hon tog sig tid att svara. Jag inser att jag har trampat på en del ömma tår (annars tvivlar jag på att rektor hade tagit sig tid att svara).
Av den anledningen vill jag poängtera att jag aldrig har varit ute efter att så split mellan olika lärargrupper, ställa till problem för någon eller att direkt kritisera lärare eller beslut tagna i ledningen.
Mitt budskap var kanske inte kristallklart, men enkelt. Stötta varandra och framför allt, stötta de som inte har lika stor erfarenhet som du själv!
Min förhoppning är att mitt budskap når fram till åtminstone någon och att det leder till något positivt. Tack Erica Erixon för det fantastiska arbete du gör. Jag hoppas verkligen att detta inte var bortkastad tid för någon av oss.
Bekymrad

Släpp visenterna fria

Wed, 18 Jan 2012 05:17:00 +0100

Kungliga Skogs- och lantbruksakademin har nyligen haft en stor konferens om faunarestaurering. Där framkom att Sverige har gjort ett internationellt åtagande om att återintroducera arter som funnits i Sverige, men som utrotats. En av dessa arter är visenten.
Här kan Avesta kommun gå före och släppa ut sina visenter i det fria.
Avesta kommun driver i dag visentparken med få besökare och stora kostnader. Släppte man ut visenterna i det fria, skulle vi i stället få en sevärdhet av världsklass. Miljoner besökare åker till de amerikanska nationalparkerna för att titta på bisonoxar.
I framtiden kan de åka till Ave sta i stället.
Blir de vilda visenterna för många, eller orsakar skador, får jägarna ett nytt villebråd av hög kvalité att jaga.
Markägare i Dicka

Vi vill ha buss 301 tillbaka

Mon, 16 Jan 2012 05:19:00 +0100

Karlbo, Korskrogen, Sonnboås och Brunnbäck är ett tätt bebyggt område där det borde vara attraktivt att bo. Vi har bensinstation, mataffär, Karlfeltsgården, dagis, skola, badplats, båthamn och älvnära miljö. Men vi har ingen skolskjuts eller buss.
Vår buss drogs in i juni 2010 utan någon dialog eller information till oss boende i området eller till Åvestadalsskolan.
I stället förväntas vi gå till busslinje 4 mellan Horndal och Avesta. Det är ett orimligt avstånd att gå till denna buss, i många fall på oplogade ej upplysta vägar.
Från kommunen vill man att vi ska ringa och boka kompletteringstrafik för att bli transporterade i någon typ av minibuss till järnvägsstationen, där vi ska byta till buss 301 (som numera alltså bara går mellan Krylbo och Skogsbo). Då måste man beställa ibland en dag innan!
Som småbarnsförälder med barnvagn är det inte heller möjligt att komma in i denna minibuss. En äldre person med rullator har samma bekymmer.
Granskar man busstidtabellen för år 2009 och jämför med dagens tidtabell ser man att kommunen inte bara valt att dra in vår buss. Man har samtidigt ökat busstätheten för Krylbo och Skogsbo! Det känns mycket märkligt.
Brunnbäck hade under 2009 16 avgångar dagligen på vardagar och 5 på lördagar. Krylbo har ökat från 23 till 29 avgångar på vardagar och från 5 till 15 avgångar på lördagar.
Buss 301 till Skogsbo uppvisar samma ökning från (då buss 303) 15 avgångar vardagar till nu 28 avgångar dagligen och på lördagar var det då 6 avgångar och nu har det utökats till 15 avgångar.
Vi kräver inga 28-29 dagliga bussavgångar, men vi ser att detta är en orimlig och ogenomtänkt orättvisa. Det vi kräver är att buss 301 förlängs till Karlbo/Brunnbäck. Detta kan ske genom att man drar ner på antalet avgångar till Krylbo och Skogsbo. Det är ett rimligt krav i ett så tättbefolkat område och skulle kunna ske utan större ekonomiska åtgärder.
En som är trött på denna orättvisa

Facket ska inte vara politiserat

Sun, 15 Jan 2012 05:46:00 +0100

Fackets roll är tydligen en glödhet potatis. Så glödhet att de tre insändarskribenterna 2 januari inte ens har brytt sig om att försöka förstå det jag faktiskt skrev i min insändare 28 december, med rubriken ”Inte viktigt att vara med i facket”.
Jag eftersöker en avpolitisering inom det fackliga arbetet, då jag menar att det inte gagnar arbetsmarknaden med politisk koppling, tvärtom skrämmer det iväg människor som inte delar de
vänsteråsikter som facken per automatik tillskriver dem.
Dessutom skapas det en infekterad relation när fackombudsmän agiterar politiskt på arbetsplatserna – det finns nämligen andra anställda som inte har något intresse av politiken.
Det är ett genant, ålderdomligt system, som en gång i tiden hade en plats, men inte nu längre.
Jag skriver att facket ska ha en roll mot ”rovgiriga” arbetsgivare, sådana som Muppen nämner, som beter sig vidrigt, men att den politiska kopplingen måste bort.
Jag menar, precis som AT:s ledare häromdagen poängterade, det är inte frågan om ”om” facket ska förändras utan ”hur” facket ska förändras och det börjar nog bli bråttom.
Vidare hävdar jag att man kan förhandla löner på en icke cent-ral nivå, utan fackförbunds inblandning, och det sker i tusentals företag redan.
Det finns inget sunt i att alla företag i en bransch samtidigt tvingas höja löner, när man faktiskt inte har råd.
Man tar idag ingen hänsyn till det enskilda företagets ekonomi när löneförhandlingar sätts igång, och man bryr sig inte om konsekvensen för arbetsgivarens möjlighet att konkurrera när han ska räkna på nya jobb med en ännu högre lönebörda i botten.
Jag hävdar att vi har en arbetslöshet som är för hög gentemot vad den borde vara, och centrala fackliga krav är en av anledningarna. Jag förmodar att inte sista ordet är sagt i denna fråga.
Jocke Lindberg, Avesta