Det är bra att jämställdhetsfrågorna återigen fått en framskjuten plats i samhällsdebatten. Samtidigt belyser debatten hur långt vi ännu står från målet om ett jämställt samhälle och ett jämställt familjeliv.
Om kvinnor ska bli ekonomiskt självständiga måste vi kunna delta i arbetslivet på samma villkor som männen. Så är det inte i dag.
Anledningen är att en orimligt stor del av omsorgen om barn och äldre fortfarande är beroende av kvinnors obetalda arbete. Så länge som den bördan vilar på kvinnors axlar kommer kvinnor att ha lägre förvärvsinkomster och lägre pensioner än männen.
Jämställdhetspolitiken måste utgå från detta samband. Reglerna i föräldraförsäkringen måste styra mot att föräldrarna delar lika på föräldradagarna. Brister i den offentligt finansierade omsorgen om barn och äldre liksom i stödet till barn med särskilda behov och till vuxna med funktionsnedsättning måste uppmärksammas och rättas till.
Inom LO-grupperna arbetar drygt hälften av kvinnorna med små barn på obekväm eller oregelbunden arbetstid. Mot detta ska ställas att endast cirka 4 000 barn är inskrivna i förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg på kvällar, nätter eller helger. Under dessa förutsättningar blir det inte lätt att arbeta heltid vilket också avspeglas i statistiken.
Andelen kvinnor med små barn som arbetar heltid är endast 58 procent för sammanboende och 65 procent för ensamstående. Bristen på barnomsorg på kvällar, nätter och helger är ett akut hinder på vägen mot ett jämställt samhälle.
”Kvinnor och män har samma möjligheter till avlönat arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut”. Detta mål antogs av riksdagen 2006 som ett av fyra delmål för jämställdhetspolitiken.
För oss är det självklart att politiken i allmänhet och välfärdspolitiken i synnerhet ska utformas med detta mål för ögonen. Därför är det också självklart att det ska finnas barnomsorg på obekväm arbetstid.
Men vi vet också att det faktum att ett mål antagits av riksdagen inte är någon garanti för att politiken på nationell och kommunal nivå inriktas mot att uppfylla målet. Vi kräver därför att kommunerna genom lag ska bli skyldiga att tillgodose behovet av barnomsorg på kvällar och nätter.
Den aktuella debatten om jämställdhet kan ge intryck av att problembeskrivningen och synen på jämställdhetsmålen går mot något slags samförstånd. Skillnaderna är emellertid stora i synen på den politik som ska föra till målet.
Moderaternas jämställdhetsrapport är ett bra exempel. Vi noterar med glädje att Moderaterna har upptäckt att bristen på jämställdhet är ett samhällsproblem. Tyvärr är de politiska åtgärder som föreslås otillräckliga, ineffektiva eller motverkar i värsta fall sitt syfte. Deras nyväckta engagemang för jämställdhet framstår därför inte som äkta.
Nalin Pekgul, ordförande S-kvinnor
Anneli Palm, ordförande S-kvinnor Dalarna