Det har väl inte undgått någon att Almedalsveckan pågår, med nästan lika stor medial uppmärksamhet som prinsessans giftermål. Först ut som sig bör var statsminister Fredrik Reinfeldt.
Men vad sade människan? ”Inga nya skattesänkningar 2011 utan i stället satsningar på välfärdens kärnområden”, uttryckte han sig. Tongångarna känns igen från valet 2006 där det nya arbetarpartiet Moderaterna utgav sig för att vara välfärdens bevarare.
Vad blev resultatet? Största­ ungdomsarbetslösheten i modern tid, fler bidragstagare, större klassklyftor, ökad reell fattigdom, nedskärningar i offentlig sektor, större betygsskillnader, inga miljö­satsningar, utförsäljning av gemensam egendom.
Arbetslinjen har krackelerat, rehabiliteringskedjan fungerar inte enligt Personskadeförbundet.
Detta är bara en del av resultatet efter fyra år vid makten. Så mycket var löftena värda då och är de mer värda nu, fan tro’t.
För mig är välfärden så mycket mer än några kärnområden. Att låna texten från en gammal S-affisch är skrämmande lågt och vanhedrande mot hela arbetarklassen. Men det kanske är ett påhitt av den inhyrde rådgivaren, amerikanen Carl Rowe, förresten samme rådgivare Bush hade inför sina presidentvalskampanjer. Högerkonservatism är internationell.
Största sveket under mandatperioden är försämringarna i socialförsäkringarna. Det har väl inte undgått någon att ersättningsnivåerna har sänkts kraftigt, samtidigt som villkoren har försämrats och kraven skärpts på ett ofta omänskligt sätt.
Folksam har satt siffror på det här fenomenet i sin rapport ”Välfärdstendens 2010”. Jag skall inte rabbla alla siffror, men när det gäller ersättning från arbetslöshetskassa får endast 12 procent en ersättning på 80 procent av tidigare lön, medan genomsnittslöntagaren får en ersättning som motsvarar 56 procent av lönen.
Samma gäller för sjukförsäkringen. Alltså en markant skillnad mot vad de lagstadgade sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna föreskriver och vad den försäkrade får i plånboken.
Alla förändringar i försäkringssystemen har genererat ett gigantiskt överskott för staten, Folksam uppskattar överskottet till 90 miljarder under de kommande fyra åren.
Hur har regeringen använt eller kommer att fortsätta använda pengarna? Är det så, hemska tanke, att sjuka och arbetslösa har betalat skattelättnader för de som har arbete?
Lagen är tydlig och säger att avgifter till socialförsäkringarna skall användas till att finansiera dessa, och ingenting annat. Hur kan detta ske och varför tigs det ihjäl från all så kallad opolitisk media? Kanske Ulf Berg, vår egen ”siffernisse” i fullmäktige, kan ge mig ett svar, han är ju ändå ledamot i riksdagen.
Jag tror att ett annat samhälle är möjligt.
Leif Eriksson, V
Avesta