När man i landstingets årsredovisning studerar landstingets organisation ser man en illustrativ bild av hur den är uppbyggd. Det är ett antal rutor som visar olika verksamhetsområden och politiska nämnder och hur de är sammanlänkade till varandra.
Som sig bör finns landstingsfullmäktige och landstingsstyrelsen i centrum med rejält tilltagna rutor.
Därnäst kommer fem stora rutor med hälso- och sjukvårdsnämnder för olika delar av Dalarna, också de mycket tydligt markerade. Långt ned och obetydligt markerade kan man bland annat hitta serviceutskottet och tandvårdsnämnden.
Serviceutskottet har ansvar för en stor del av landstingets verksamhet utanför själva sjukvården som sjukresor, fastigheter, hjälpmedelscentral, hörcentral, kost med mera.
Tandvårdsnämnden ansvarar för folktandvården och har en omsättning på runt 350 miljoner. Men i organisationen ges de en undanskymd roll.
Men hälso- och sjukvårdsnämnderna då, som tycks ha en så betydande roll i landstingets organisation? Jo, de är politiskt sammansatta styrelser, bland annat för södra Dalarna, men där ingen tycks veta var de har för funktion.
Efter förra mandatperioden kunde man i revisionsfirman Ernst & Youngs rapport utläsa en bitande kritik, dels för att nämnderna inte hade fått någon målformulering och dels för att de inte satte några som helst avtryck i landstingets verksamhet.
Frågar man landstinget vad de här nämnderna kostar får man inget svar. Man har tydligen ingen koll på det eller överhuvudtaget ingen koll på att de existerar.
Men vi vet att ordförandearvodet är 15 000 kronor i månaden (samma som exempelvis ordföranden i tandvårdsnämnden) och på fem nämnder och med sociala avgifter gör det 1,2 miljoner per år. Sammanträdesarvoden och en del andra kostnader finns säkert också. Så säg 1,4 miljoner per år. På två mandatperioder är vi uppe i en kostnad på 11 miljoner. För vad då? Det tycks ingen veta.
Vi har frågat några som varit eller är med. En person i västra Dalarna, som hoppade av efter några år då ”det var den mest meningslösa uppgift han någonsin haft” och en som finns på närmare håll med som nu säger ”att det en helt meningslös styrelse”.
Men, kanske någon säger, 11 miljoner är väl inget att bråka om, om man ser på det i relation till landstingets hela budget. Men har man inte koll på små utgifter är man sannolikt ännu sämre på att hantera de stora.
Och felet ligger inte på nämnderna utan på landstingsledningen som har inrättat dem utan att målformulera och följa upp.
Kurt Liljegren
Bo Brännström
Ulf Berg
Vigah