En dag startade vi en promenad från klubbstugan vid Gruvgärdet i Krylbo. Vi tänkte gå sågspånsslingan (3,5 kilometer), tills vi kom fram till bilvägen som går ner till Södra vägen, korsa den och följa sågspånsslingan längs Kvarnbäcken, där Clas-Inge Ryberg ordnat ett par sittbänkar. Vi tänkte dricka medhavt kaffe och smörgås där, vid den porlande bäcken och alla vitsippor. Tyvärr var stigen på andra sidan Södra Vägen sönderkörd av skogsmaskiner. Vi kände till att nämnde omtänksamme Clas-Inge ordnat en enkel med stadig bro över Kvarnbäcken längre ner. När vi gick genom skogen där blåsipporna blommade ovanligt rikligt i år fick vi se upp var vi satte fötterna. Men när vi såg bron fick vi dessvärre en chock. Vi möttes av ett kalhygge, där vi väntade oss komma in i en sagoskog med höga, raka tallar, vitsippor och blåsippor, närmast bäcken annars grön mossa över stenar och mark.
Var det verkligen tillåtet att avverka där? På båda sidor om kalhygget satt vita pålar förut, som det stod Naturvårdsområde på. De är nu borta båda två.
Vi kan inte smälta att den sagoskogen är borta.
Två besvikna tanter, Krylbo