c/o Rumpkulla
- Du är här
- Startsida/
- Bloggar/
- c/o Rumpkulla/
- c/o Rumpkulla
Blogg - publik
Blogginlägg
-
Nu är jag lugn och fin igen!
Efter en hel förmiddag utan ström och internet, där jag blev bryskt påmind om vissa saker och hur jag måste lära mig att lägga viktiga saker på usb minnen. Hade en deadline idag och materialet låg på skrivbordet på den stationära datorn, som alltså inte ens gick att starta.
Klockan ringde inte i morse, så gubben for upp som ett skållat troll och for iväg i raketfart. Jag hängde inte riktigt med utan upptäckte det hela när jag skulle slå på lyset till badrummet. Då kände jag hur nackhåren reste sig. NEJ! Jag flög ut till datorn som såklart var helt död.
Utan gröt och utan kaffe for jag svettig av förfasan och över situationens allvar, in till stan för att besöka lilla syster yster och låna hennes dator. GLÖM DET! Hela stan låg utan ström, och hon var inte ens hemma. PANIK!
ett snitt ur Edvard Munchs "Skriet"
Ringde till min uppdragsgivare och meddelade att jag skulle åka över till Sala istället och skriva om allt där. OK! Därefter full fart hemåt igen.
Pust och stånk . . .
Väl hemma insåg jag att allt kommit tillbaka. Utan att ens hinna in på toa, var jag tvungen att slå på datorn. PRIO ETT! När jag konstaterat att även internet fungerade gick jag ner och satte på kaffe och sedan blev den en sväng in på toa.
Hur sjukt är inte det här? Att vara så fruktansvärt beroende av både ström och internet som jag är. Och, av kaffe!
Det tål att tänkas på.
Kram. -
Det började med att jag skulle leta på ett par nyligen publicerade texter till en ny uppdragsgivare. Det slutade med att jag satt och läste gamla texter och utkast från flera år tillbaka.
Ja, vad passar väl en regnig dag som denna bättre, än att rota runt i det förflutna och kasta ljus över svunna tankar och ordflöden. Att grotta ner sig och bort sig från strejker, nedskärningar, varsel och vardagliga oangelägenheter.
Inget.
Sitter här i lugn och ro och läser gamla texter, dikter och utkast. Det är rätt intressant. Texterna speglar tid och rum, blir lite som en dagbok. Några av texterna känns som goda gamla vänner jag glömt bara, medan andra får mig att undra om det verkligen är jag som skrivit dem? När i så fall? Och, hur i hela friden tänkte jag och mådde, då?
Det blir väl så när man skriver i ett ögonblicks ingivelse, med hängivelse och känsla som beskriver nuet, som idag är dåtid. En känsla man inte förnimmer så lätt och som gör att texten känns främmande för en själv. Är det här jag?
Det finns många som skriver enligt flödesmodellen, det vill säga det som bara kommer till en för stunden, och som för en del blir som i en sorts trans. Med Guds eller den egna känslans (eller spritens, drogens eller galenskapens) förnimmelse som styr handen och ordflödet. Efteråt kommer de ofta inte ihåg vad de skrivit. Kan inte återberätta eller förklara.
Jag säger inte att jag skriver så. Men det känns konstigt att läsa en personlig text som känns så främmande för en själv. Får en krypande känsla av Dr Jekyll och Mr Hyde.
Några av texterna känns som sagt riktigt bra, och de skriver jag ut. Texter som fortfarande skapar bilder inom mig och som manar på, som vill vidare. I mål.
Därför, likt Dr Jekylls inneboende outsinliga drift, finns inget alternativ för mig.
Det är bara att fortsätta skriva. Skrivarkludd som man är.
Kram.
-
Vet inte riktigt vart april tog vägen?
Men, nu är det i alla fall maj, och om hela månaden blir som de här första dagarna, ja, då ser jag verkligen fram emot denna ljuvliga mellanmånads tid.
Maj sköt igång i raketfart med solröd näsa och fantastisk värme, ett välbesökt Rutbo Handelsträdgård, oundviklig nödvändig bodrens, plantering av Penséer och sortering av krukorna inför stundande säsong, ett familjärt 5års utomhuskalas med grillad mat och banana split, dovt skönt mc muller överallt runtomkring och knoppande bladverk på i stort sett varenda gren.
Det är en ljuvlig tid när våren går vidare över i en mellanmånad där allt är så mycket mer än vår, men så mycket mindre än sommar. En månad fylld med explosioner och njutning, anpassning och energipåfyllning.
Jag har kommit på att jag nog är en typisk mellanperiods människa. Har inte så mycket för våren, utan börjar njuta mer nu när allt liksom tar mer fart. Sommaren i sig är såklart skön, men när det börjar gå mot höst, då händer det liksom grejer inom mig igen.
Mellanperioderna passar mig lite bättre bara.
Helt enkelt.
Kram.
-
Är det bara jag som blir äcklad av allt mediapådrag kring dåren Breivik?
Tack och lov för att rätten sagt nej till att rättegången skulle sändas i tv.
Varför får en sådan mördare som Breivik megastor plats i media? Det har diskuterats mycket runt psykopaters behov av att bli kändisar genom sina dåd. Är det inte uppenbart att mannen är störd och inte på något sätt skall få den uppmärksamhet han törstar så efter. Det är ju det han vill!! Och vi ger honom det!? Varning, säger jag!
För mig är Breivik en sjuk mördare. Han själv ser sig som terrorist, med ett uppdrag. Vad är skillanden? Om han är terrorist är väl inte klart. Hans manifestation och hans eget påstående om att han skulle ha samröre med fler runt om i världen, det finns det inga som helst bevis på i dagsläget. Personligen tror jag det är skitsnack. Skulle han mot all förmodan har varit det, så är han förmodligen ändå bara en marionett i ett betydligt större sammanhang, och då borde fallet ännu mindre belysas så som det gör idag.
Självklart skall det rapporteras runt ett av de hemskaste dåd på länge i vår tid. Men, det är inte det jag pratar om, utan hur sjuka mördare plötsligt står i rampljuset och hela världen får rampfeber av att glänsa sig och gotta sig i spektaklet. Räcker det inte med att snart varenda kanal på tv visar dokusåpor med kriminalitet, mord, och olösta fall. Ju mer skruvade fall och mördare, desto mer intressant.
Breiviks sjuka dåd är oundvikligt redan en mycket tråkig del av vår tids historia, men, måste vi verkligen låta Breivik själv få gå till världshistorien? Nej, döm honom till mord och långtidsförvaring. Förläng sedan perioden om och om igen, tills han inte orkar torka sig i baken själv eller orkar lyfta en bössa igen.
Kram.
-
Självklart deltar jag som besökare under Konstrundan. Jag åker inte runt på allt, men till några utvalda som passar mig och som gör mig nyfiken.
När jag väl är på plats fylls jag med nyfikenhet och jag känner hur ögonen ställer in sig på ett sorts letande. Ett sökande. Efter vad? Jo, något som faller ögonen i smaken, som gör att hela jag plötsligt hajar till och undersöker motivet, skulpturen, eller vad det nu är, lite extra.
Undermedvetet måste det ju vara min smak som styr ögat och som fungerar som en sorts radar. Blicken far som en röntgenstråle över allt den kommer åt. Tills den träffar på något som kräver att bli mer undersökt och fångar blicken. Det finns ju ett talesätt; ”Kan inte slita blicken ifrån . . . ”, och det är den känslan jag vill få. Nästan kräver. För då är jag fast. Då kan det till och med bli ett köp.
Det är det här som är så spännande!
Oavsett om jag åker runt på Konstrundan, eller besöker Avesta Art, eller bläddrar i fotomagasinet, eller går på loppis, eller vad som helst, vill jag hitta något som jag inte kan slita blicken ifrån. Då känns det som BINGO, och det är så himla läckert.
Jag fick två bingokänningar i år igen. Av samma konstnärer jag handlade av förra året. Det blev inget köp, den här gången. Väggarna är fulla och den fina bysten i trädgården får nog brösta upp sig ensam ett tag till.
Vi får väl se nästa år igen, om det blir både bingo och köp! Man vet aldrig!
För sökandet tar liksom klurigt nog aldrig slut.
Kram!
Annat innehåll
Prenumeration
Sök i bloggen
Om bloggen
Min blogg bör läsas för vad den är. En ändlig historia med utgångspunkt Södra Dalarna. Av och med en hemvändarkulla i en ringa men aktad ålder, mitt i livet i en tid som denna. Rätt och slätt en mamma, väninna, sambo, knutta, brutta, syster yster, copy, skribent, författare och egen företagare.
Likt en form av mänsklig hybrid kopplar jag på och av min kvinnliga, kulliga, manliga, mänskliga och mulliga sida lite som det passar bäst för stunden.
Intressen...
Människan, platsen, metall på hjul och att skriva, skriva, skriva. . .
Jag gillar...
Tankar som föder handlingar.
Jag ogillar...
Dårfinkar, dönickar och elakingar.
Motto...
Face your fear . . . men var beredd.
Jag vill . . .
. . gärna höra dina åsikter och tankar på den här bloggen också
Välkommen!
Senaste inläggen
Arkiv
Vad bloggar de om?
Våra bloggare
Kontaktinformation
