Gårdagens
konsert
med
Glasvegas
uppfyllde
alla
min
förväntningar,
förutom
att
jag
blir
otroligt
störd
på
att
bandet
är
helt
okapabla
att
spela
Flowers
&
Football
Tops
live.
Antingen
släpar
sången
eller
så
är
gitarren,
trummorna
eller
basen för
snabb.
Nu
har
de
lyckas
med
den
bedriften
på
båda
konserterna
jag
har
sett
inom
loppet
av
ett
år.
Tråkigt
när
låten
är
så
grymt
bra.
Bandet
bjöd
som
utlovat
på
några
nya
låtar,
de
var
bra,
men
inte
lika
bra
som
den
första
skivan
som
kom
2008.
Men
det
märks
att
den
svenska
trummisen
Jonna
är
mycket
bättre
trummis
än
deras
första
trummis.
Trummorna
är
mer
avancerade
men
fortfarande
kraftfulla
och
bombastiska
precis
som
Glasvegas
ska
låta.
Jag
älskar
Jonna
som
trummis
hon
tar
verkligen
i
med
hela
kroppen
när
hon
spelar,
och
att
hon
står
upp
är
ett
plus-tecken.
Annars
brukar
trummisarna
försvinna
bakom
trumsetet.
Det
som
var
härligt
denna
gång
var
att
spelningen
var
riktigt
intim
inne
på
Fotografiska
i
Sthlm.
Det
var
inte
många
som
fick
plats
i
lokalerna
och
bandet
visade
sig
på
sin
bästa
sida.
Sångaren
visade
sina
svenska
kunskaper
och
det
var
den
enda
gången
jag
förstod
allt
han
sa,
för
den
släpiga
skrovliga
skottskan
är
riktigt
lurig
att
hänga
med
i
en
stökig
miljö.
Bland
annat
sjöng
de
apans
sång "jag
vill
vara
som
du",
men
mest
allsång
blev
det
när
Rab
gav
sig
an
"Vem
kan
segla
förutan
vind".
Det
var
en
riktigt
snygg
övergång
som
ledde
till
en
explosion
i
publiken
när
de
drog
i
gång
The
World
Is
Yours.
Bäst
var
The
World
Is
Yours
och
Go
Square
Go.
/Elin