Snett underifrån
Blogginlägg
-
… how long must we sing this song? sjöng sångaren Bono i låten Sunday bloody Sunday som spelades första gången live på det irländska bandet U2:s Pre-War Tour i december 1982.
28 år senare, igår (15/6 2010), kom den villkorslösa ursäkten från Britterna.
– Det här kan inte rättfärdigas på något sätt. Det var fel. Soldaterna gav sig in efter en order som aldrig borde ha getts. Inga av de dödade var beväpnade, ingen av dem varnades på förhand, sade David Cameron inför det brittiska parlamentet.
Låten handlar om Bloody Sunday men är även en protestsång mot allt våld som drabbat Irland under 800 år och framför allt under 1970- och 80-talen. Huvudbudskapet anses dock vara pacifistiskt och handlar mindre om irländsk nationalism än om hur stridigheterna i Nordirland drabbar sin befolkning.
’Söndagen den 30 januari 1972 sköt brittiska fallskärmssoldater ihjäl 13 obeväpnade demonstranter under en protestmarsch för medborgerliga rättigheter i Nordirlands näst största stad Derry – officiellt känd som Londonderry. En 14:e avled senare på sjukhus.
Händelsen har gått till historien under namnet Bloody Sunday. Den betraktas allmänt som startpunkten för upptrappningen av den blodiga Nordirlandskonflikten, som krävde 3.600 liv innan våldsamheterna till sist ebbade ut under 2000-talet.
De 13 som sköts ihjäl var tonåringar eller i 20-årsåldern. Händelsen resulterade i stora protester, som har setts som en avgörande orsak till att Storbritannien införde direktstyre över provinsen senare samma år.
Marschen 1972 genomfördes i protest mot att de brittiska myndigheterna beslöt att börja internera misstänkta republikaner utan rättegång.
Irländska republikanska arméns (IRA) påstådda närvaro i demonstrationståget angavs som motivering till att soldaterna öppnade eld.' (TT)
Sunday Bloody Sunday var för övrigt den låt som fick mig att få upp ögonen för U2 i början av 80-talet.
-
Läser om en kvinna som sjukskrivit sig pga att hon inte kunnat jobba efter en bröstförstoring. Nu har kvinnan hamnat i en tvist med sin arbetsgivare om huruvida ett självförvållat skönhetsingrepp ska berättig sjuklön.
OBS ! Tuttarna på bilden har inget med det aktuella fallet att göra.
Nej, jag måste nog säga att jag inte tycker att sjuklön ska betalas ut när det handlar om skönhetsoperationer. Det kan vara gränsfall om det handlar om en vanställd människa som av olika anledningar lider över att inte kunna fungera normalt eller som av medicinska orsaker ordinerats operation av läkare.
Men bröst-, eller Kalle Anka-läppförstoring tycker jag man får ta ut semester för att 'vårda'.
Någon som är av annan åsikt?
-
När jag var tonåring var det ju nästan omöjligt att ta till sig de förmaningar som vuxenvärlden kom med.
- Ta det lugnt, drick inte alkohol, håll dig borta från bråk.
- Det är lugnt, det händer aldrig nåt där vi är.
Men det hände att man fick sig en snyting av någon feg stackare emellanåt. Inte allt för sällan var det nån gammal raggartyp som tyckte det var lämpligt att demonstrera sin manlighet genom att klappa till en fjunig liten tonåring. Oftast la man benen på ryggen och klarade sig undan med en tjuvsmäll.
Jag var liten, rädd och försagd som tonåring. Helt ofarlig för den idiot som av någon outgrundlig anledning ville klia sina nävar mot mitt ansikte, med andra ord.
Men jag hade oftast turen att hinna undan innan det blev för farligt.
När jag blev äldre och något större så avtog mesigheten och rädslan och en vacker dag så la jag inte längre benen på ryggen utan stod kvar när det hettade till. Idiotiskt kan tyckas, men nånstans där så hade en känsla vuxit: Varför ska jag helt utan anledning behöva ta emot stryk eller jagas bort ifrån allmän plats? Lyckligtvis räckte det oftast med att inte visa sig rädd för att ynkryggen som ville skrämmas inte kände sig lika övertygad om att det inte skulle komma en knogmacka tillbaka.
Nu är jag tonårsförälder med min historia i bagaget och det är definitivt jobbigare att oroa sig över om mina barn råkar ut för idioter än den oro jag själv kände som tonåring. Så när jag nås av nyheten om att ett par avestakillar blivit grovt misshandlade av ett helt gäng idioter så känns det nästan lika jobbigt som om det hade varit någon av mina söner som drabbats.
Jag känner ju de här grabbarna och deras föräldrar och det gör ju att man reagerar starkare än om det varit några helt okända killar i en annan del av landet. Självklart lika tragiskt och oacceptabelt var det än sker – men ändå …
Hade jag kunnat säga något till dessa grabbar som påverkat händelseförloppet innan de drog iväg till Falun?
Hade de lyssnat mer än vad jag själv gjorde i den åldern?
Förmodligen inte, men ändå är det svårt att bli kvitt de tankarna och det enda man egentligen kan göra är att fortsätta vuxen-nöta med förmaningar och uppmana om att tänka efter - före.
Ni är ju vårt allt!
-
På söndag är det Sveriges Nationaldag, som de flesta känner till. En högtid som inte riktigt fått det folkliga fotfäste som ex vis norrmännen uppvisar varje ’suttene maj’.
Tråkigt tycker somliga medan andra inte riktigt förstår varför man ska göra så stort väsen av det. Jag är själv av den senare åsikten, dels för att jag helst umgås med min familj när det är helg och jag är ledig och dels för att jag mer är internationalist.
Jag skrev lite om ämnet tidigare här på bloggen i november
http://avestatidning.com/bloggar/snettunderifran/1.611514-snett-underifran?blogPostAction=view_post&postingId=19.150888
Stolthet vs. Tacksamhet - var rubriken och jag citerar mig själv:
” Nej, jag är inte stolt över att vara svensk, jag kan däremot känna en enorm tacksamhet över att ha haft turen att vara född i den del av världen där man slipper svälta.”
Det är betydligt lättare att hitta en samhörighet när det gäller synen på vilket samhälle vi vill ha i vårt land, än just det faktum att vi råkar bo innanför den svenska gränsen.
Varför firar/firar inte Du nationaldagen?
(ps. Barnyard Fury kommer att spela på Grytnäs Gammelgård kl. 15 på Nationaldagen. Det kan vara något att fira! ds.)
-
Som alltid när det krockar mellan säkerhet och integritet så blir jag lite ambivalent. Kommunen har ansökt om tillstånd för att ha kameraövervakning på allmän plats för att komma tillrätta med brottsligheten. Det handlar om två kameror som ev. ska sättas upp vid Markustorget, och Länsstyrelsen kommer snart att fatta beslut i frågan.
Enligt statistiken för de senaste åren har cirka 200 brott årligen rapporterats från området vid Markustorget. Och nu hoppas man att övervakningskameror ska skapa mera lugn. Personligen tycker jag, å ena sidan, inte att det bekommer mig eftersom jag inte pysslar med några oegentligheter. Men å andra sidan är det den där integritetskränkande tanken som ändå poppar upp i bakhuvudet.
Vem sitter och kikar vid terminalen?
Även om man inte gör något knepigt eller råkar peta sig i näsan så blir det ändå en obehaglig känsla över att någon faktiskt spanar.
En annan aspekt på det hela är att människor kan invaggas i en falsk trygghet, att de inte riskerar att utsättas för brott - tack vare övervakningen.
Så är det ju inte riktigt. Det kamerorna kan bidra med är möjligen att den som verkligen vill slå dig på käften eller råna dig väntar tills du är ur bild.
Brottsligheten på Markustorget kanske minskar men flyttar till andra områden istället.
Men i de fall där folk är berusade och inte tänker på att dölja sig inför kamerorna så kan bildmaterialet kanske vara till hjälp vid en ev. rättegång?
Som sagt - mig spelar det ingen större roll.
Vad tror Du om effekterna?
Annat innehåll
Vad bloggar de om?
Våra bloggare
