Mötet
Goda grannar med
mycket att prata om
De sitter på gräsplätten utanför lägenhetshuset i centrala Avesta. Ingrid Holmgren och Margareta Skalberg är grannar och trivs tillsammans.
Relaterat
–Ja, Margareta bor i porten bredvid. Vi har alltid något att diskutera när vi träffas här ute, säger Ingrid och ler brett.
Ingrid är ursprungligen från Ångermanland men kom till orten för att arbeta som lärare.
–Jag jobbade på Markusskolan och Bergsnässkolan. Några egna barn fick jag inte, men jag har alltid haft mycket barn omkring mig ändå, säger Ingrid.
Hon har bott i Krylbo och på Villagatan, men nu har hon bott i samma hus i 48 år.
–Det är nära till allting här.
Margareta är född i Hälsingland men kom till orten 1951.
–Då var min yngsta ett år.
Margareta har två söner och en flicka, åtta barnbarn och hela 15 barnbarnsbarn.
–Det är så roligt när ungarna kommer och hälsar på. Yngsta barnbarnsbarnet är bara ett år, säger Margareta.
Hon var sömmerska när hon arbetade, och sydde väskor främst. När hon och familjen kom till Dalarna var det till Avesta först, sedan till ett hus i Skogsbo och till sist i Horndal. Men när Margaretas make gick bort 1999 flyttade hon till Avesta igen.
–Jag klarar allt själv, som att städa och sånt. Jag är snart 88 år och tänker försöka klara mig själv så länge jag kan. Men jag har det här larmet i alla fall, säger hon och visar trygghetslarmet som sitter på hennes handled.
Ingrid har svårt med armarna och kan inte klara hemmet själv.
–Jag får städhjälp för jag kan inte ens hålla i dammsugaren med mina armar.
Båda har rollatorer som de tar sig fram med, och det är ett uppskattat hjälpmedel.
–Vi har så nära till affären och banken, det är skönt. Men det bästa med rollatorn är att man kan sätta sig och vila på den, om man blir trött, säger Margareta.
–Jag har just varit och handlat, var bara uppe med varorna och nu kom jag ner och satte mig här, säger Ingrid.
Hon och Margareta lärde känna varandra just där de sitter i dag. För när Margareta flyttade in i lägenheten, i porten bredvid, dröjde det inte länge förrän de började ses vid uteplatsen. Och på det viset blev de vänner.
–Det är här vi brukar träffas. Men Ingrid har kommit in till mig någon gång när vi har ätit surströmming. Det tycker vi om!
