Nu vet jag mycket väl att de som har kombinationen lokalpotitiker/ordförande i någon idrottsklubb inte ska, eller får, vara med då det ska göras en röstning i ett specifikt fall.

Men på något sätt, i min värld, är risken stor att man är just jävig om man kombinerar rollerna.

En annan fråga är givetvis varför det är så många politiker som sitter som just ordförande i någon av våra klubbar. Eller som sitter med i styrelser.

Här är det givetvis så att
a) det är alltid svårt att få folk att sitta med i en styrelse
b) politiker vet oftast hur en ”slipsten ska dras”.

Jag tror att om en av våra politiker sitter som låt oss säga ordförande i en av våra klubbar. Om det blir en fråga om att söka hjälp i någon form.

Ja, då har idrottsklubben i fråga en klar fördel. För ordföranden/styrelsemedlemmen vet vilka vägar man ska gå. Chanserna ökar att klubben får det där bidraget.

Men jag funderar också på om det ändå inte finns jäv med i en del beslut. Mer eller mindre omedvetet.

Ordföranden behöver inte vara med om det slutgitliga beslutet, omröstningen.
Men han, eller hon, har på partiets eget möte inför omröstningen förmodligen gett sin syn på saken. Då smittar det av sig på partikamraterna.

Jag tror att det kan vara så. Rätt eller fel. Inte vet jag. Men jag påstår inget. Jag bara funderar.

Jag vet att flera politiker tar styrelsejobb bara för att hjälpa klubben i fråga. Jag vet att det fungerar bra på möten.

Men jag vill se att ”vanliga” idrottsmänniskor i större utsträckning tar mer ansvar.

Jag vill det för att
a) politikerna har fullt upp ändå om de vill göra ett bra jobb i sitt parti
b) jag vill få in fler personer i idrottslivet på sidan om.

På tal om politik och idrott. Så blir förmodligen just idrotten en het potatis i årets kommunalval.

Hur ska det se ut under den närmaste fyraårsperioden? Då det gäller exempelvis vaktmästeriet på idrottsanläggningarna.

Hur mycket pengar ska pytsas in i idrottslivet? Vad ska prioriteras? Ska det byggas en hall för innebandyspelarna? Ska Junos pingisdamer i Elitserien få ett större stöd?

Ska en större marknadsföring göras av just vårt fantastiska idrottsliv i Avesta kommun? I så fall vad ska göras?

När Gasarna SK förmodligen säger ja till en ny satsning mot Elitserien. Vågar då Avesta kommun riskera att än en gång förlora 700 000 kronor? I en ny konkurs. En risk som ändå finns i speedwaysporten.

Just nu sitter det en hel del föreningsmänniskor på positioner i våra olika partier. De brinner för idrottslivet. De vill värna om idrotten.

De röd-gröna vill en sak. Det borgerliga blocket en annan. Båda har sin syn på vad som är bäst för den lokala idrotten.

Vad som är rätt väg att gå, tja, det är upp till var och en av oss att lägga sin röst på. I det val som stundar i september.

Men som sagt. Är det bra att ha en aktiv politiker som ordförande/styrelsemedlem i en idrottsklubb?

Klubben i sig säger säkert ja. Men jag är rädd för att det kan bli en del snack från andra klubbar i vissa frågor.

— Det är klart de fick det, för att han/hon sitter ju i styrelsen i klubben.

Idrottslivet i Avesta kommun har alltid betytt mycket för invånarna. Så är fallet i dag också.

Även om jag själv är en idrottsperson så förstår jag fullt och fast att många reagerar på att idrotten får en del slantar.

Jag förstår varför en del tycker det är konstigt att vi har två hockeyhallar i lilla Avesta när det bara finns ett a-lag på herr- och ett på damsidan. Men det finns ändå många ungdomslag.

Jag förstår att många reagerade när pengar pumpades in till Masarna under storhetstiden.

Idrottslivet i dag, jämfört med ”den gamla goda tiden” är inte samma sak.

Då var man med i en klubb i stort sett under hela den aktiva karriären och sedan fortsatte man i någon form som ledare eller i annan syssla efter karriärens slut.

I dag hoppar en fotbollsspelare från Krylbo till SAIF till Näs till.... och dessutom flera gånger per år i bland.

I dag lägger de flesta av tvärt som spelare och försvinner från föreningen. Möjligtvis kommer man åter som ungdomsledare när egna sonen/dottern ska spela för klubben.

Då, ”på den gamla goda tiden”, så hjälptes man åt att klippa gräset, skotta av hockeybanan och laga omklädingsrummet.

Det var en dag eller två då hela truppen kom, jobbade, grillade korv och drack en öl eller två på kvällen, efter arbetet.

Nu har det varit bingolotter, sälja strumpor, kakor och mycket annat. För att få ekonomin att gå ihop för klubben.

Nu har det blivit ett ramaskri när Teknik-och fritid tvingats skära i den idrottsliga budgeten.

Men vad jag ser och hör så skärs det ned inom de flesta andra olika sektorerna också. Sjukvård, äldreomsorg, vägunderhåll och annat.

Jag tar ingen som helst politiskt ställning i frågan. Jag bara konstaterar att vi lever år 2010 och då är det tufft. Varenda krona måste det vändas och vridas på.

En stor bov i dramat. Tja, det är utan tvekan all skadegörelse och stölder på idrottsplatserna. Det kostar klubbarna mycket pengar. Som skulle gått till den idrottsliga verksamheten.

Idrotten är trots allt en bra inskolningsväg till vardagslivet. För de allra flesta.

Till sist....
.... är jag övertygad om att Avesta AIK rycker i toppen av division 4.
.... vore det skoj om Antonio Lindbäck kunde köra till sig en ordinarie GP-plats till nästa säsong.
.... känns det beige att hösten redan är här. Brr!!