Åren bara
rinner i väg!
När jag skriver delar av den här krönikan sitter jag på motorstadion i Karlskoga. Följer fredagens race och allt som händer i depåerna. En intressant upplevelse. Varje gång lika intressant. Nu kryddad med verkligheten bakom. Till skillnad från att se själva tävlingen på en tv-skärm.
Relaterat
Ett race i JTCC, Camaro Cup, STCC eller i någon annan klass. Ja, det är så mycket mer. Mekanikerna gör ett hästjobb för att få till så bra tider som möjligt. De ska ge sin chaufför ett så bra läge från början som han kan tänkas få.
Men så blir det då och då merjobb. Riktigt mycket merjobb. Som när allt, då menar jag allt, strulade med Andreas Ahlbergs bil. Heroiskt jobbade alla vidare trots motgång efter motgång. Ibland blir det bara inte som man vill.
Tobias Johansson i Mattias Ekströms juniorteam var, och är, spindeln i hela teamets nät. När killarna i JTCC-bilarna kom in för att mekarna skulle ge bilarna en översyn. Då var ”Tobbe” där, öppnade dörrarna och gav de unga killarna visa ord om vad de skulle tänka på. Där ute på banan.
Regn i massor. Samtidigt kom rapporter via telefon från både Stockholm och Köping om kanonväder. Livet är orättvist i bland. Men som det brukar heta i sportens värld. Det gäller att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle.
Var det verkligen tio år sedan jag senast var i Mariestad för att se Örnarna mot Masarna? Jag tror banne det. Då var det ett Masarna som var i guldform. År 2000 kom ju det historiska SM-guldet. Ingen speedwayfan i Avesta glömmer det. Ingen som var med då glömmer det.
Jag blev glatt överraskad över hur bra arrangemanget och matchen var nu, år 2010. Matchen avverkades snabbt. Flera heat var riktigt roliga att se. Tuffa dueller fanns där, men inget onödigt tjafs. Till och med Lejonens guldcoach Anders Fröjd, tidigare i Masarna under en säsong, hejade glatt på mig.
Lyssnade på Radio Skaraborg på vägen mellan Mariestad och Karlskoga. Flera klasser bättre än Radio Dalarna. Inte lika mycket flams här utan intressanta saker att lyssna på.
I lördags var jag på bröllop. Nej, inte mitt eget. Inte ofta man är på bröllop. Men det är skoj att få vara med. Det är något visst med det.
































