Jag har växt som människa, små problem är inte längre problem och jag har fått ett större perspektiv på världen och Sverige genom att se allt utifrån. Det kan låta stort, men att leva utomlands, att känna på att vara utlänning, inte kunna kommunicera som man är van vid och att anpassa sig efter en annan kultur ger dig erfarenhet som inte är utbytbar. Och är det något jag tar med mig hem så är det Grynets citat: ”Jag tar ingen skit!”. Nu mer än någonsin vet jag var jag står och vem jag är, så försök inte, hehe!

Om fem veckor sitter jag på ett flyg hem till Sverige. Jag lämnar Tokyo som varit mitt hem sedan januari 2009. Troligtvis med en stor skopa vemod och tårar i ögonen. Tokyo kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta. Jag har lärt mig ett nytt språk, ett nytt sätt att tänka på, har lärt känna vänner för livet och upplevt de mest spektakulära platserna jag någonsin skådat. Vem skulle inte vilja ha en sådan upplevelse i baggaget?

Jag har en fantastisk upplevelse i minnet som jag gärna har kvar på näthinnan hela mitt liv. Solen var på väg ner, skyskraporna blänkte i horisonten, det glittrade i vattnet och allt kändes otroligt mäktigt och fridfullt på något sätt. Det var svårt att hålla tårarna borta. Det är inte många gånger i livet jag har haft den ”där” speciella känslan, och det är något som är svårt att beskriva med en bild. Men jag försöker. Ska ni någonsin åka till Tokyo, missa för allt i världen inte Odaiba, en konstgjord ö intill Tokyos kust Det är en av de mest magiska platser jag har upplevt.

Det är nästan så att jag låter lite religiös när jag beskriver min tid här. Allt det som har varit jobbigt känns som bortblåst. Fruktansvärd studentekonomi (på grund av finanskrisen), pluggfrustration, morgonrusningen och kommunikationsproblem. Nu vill jag bara minnas allt det underbara med min vistelse här i Tokyo. Upplevelser och minnen som jag gärna delar med mig av till den som vill veta mer.

Tokyo är ett stort nöjesfält, om man nu har pengar. Men ibland räcker det att gå runt hörnet där du bor så händer något spännande. Många ungdomar som hänger ut i Tokyo vill bara vara på flashiga ställen som Shinjuku, Shibuya och Harajuku. Där de blinkande neonljusen är som flest, de coolaste butikerna finns och där ”innefolket” hänger. Men jag, jag uppskattar som allra mest utkanterna av Tokyo. De små pittoreska delarna, där man kan hitta lugnet i den här pulserande staden och folket är mer genuint. Naturen är vackrare och dofterna annorlunda. Tokyo är så mycket mer än det vi ser i media. Att pendla från den enda delen till den andra är som att glida på bananskal, väldigt enkelt. Och även om det tar timmar ibland så är det alltid en upplevelse. Och tågen kommer ALLTID i tid! Det kommer jag att sakna…

Jag kommer att sakna Tokyo, men det är verkligen inte sista gången jag sätter min fot här. Jag ska tillbaka, en dag, det lovar jag. Hem till Avesta tar jag med mig massor av inspiration och energi, som kanske räcker tills snön kommer i alla fall. Den 1 juli kliver jag in på Avesta Tidning igen, och då hoppas jag att ni, mina trogna läsare och nyhetstipsare, tar kontakt med mig när ni har något spännande att berätta.

Matane, vi ses i sommar Sverige!