Två av lördagskvällarna i februari har jag legat utpumpad i soffan efter att ha åkt Tjej­vasan och Kristinaloppet drogad av doften av tigerbalsam och en mjukgörande värmekudde under svanken. I knäet har det legat två varma katter och tagit hand om mina trötta lårmuskler. Så mina sinnen har minst sagt gått på lågvarv. Men några låtar har tagit sig igenom tigerbalsamdimman. Och de andra har jag snarare blivit påtvingad när de börjades spela på radio och rätt så snabbt gick det att lista ut vilka som kommer att slåss om segern i år. Och nej, det är inte Björn Ranelids pratsång som vinner.

I år står det enligt mig mellan Loreen och Danny. De har de två låtarna som är starkast själva och som man stannar till lite när de svävar förbi på radion.
Är det ens någon som hört Ulrik Munthers Soldiers, Molly Sandéns gråtballad eller Thorsten Flinck på radion eller som kan nynna med i texten på en femöring? Det talar för att de inte kommer att ha med toppstriden att göra. Den låt som har etsat sig fast av den artist som också gör ett minnesvärt uppträdande är den som klarar sig igenom bruset och vinner, enligt mig.

Men det roliga med årets finalfält är att det är en salig mix, vilket får finalen att både kännas spännande men även schizofren. Samtidigt som det är ”de stora” låtskrivarna som ligger bakom majoriteten av årets startfält. Det är allt från hårdrock med Dead by April till Topcats rockabillytoner och Lisa Miskovskys gitarr. Och ändå är det så tydligt att housetrenden tagit sig in även i detta forum, främst tänker jag på David Lindgrens klubbvänliga låt Shout it out. Frågan är hur långt en breakdansande kostymkille kommer i finalen mot en ljusslingedans à la Danny?

Själv planerar jag att bunkra upp rejält i soffan med en gosig filt, två keliga katter och en stor skål med snacks. Sedan ska jag ladda för att häckla Ranelid så det står härliga till och även hålla tummarna för att han får feeling denna gång också och börjar mumla med i sista refrängen, men jag kommer också att muttra över att lilla Ulrik fejkspelar munspel och att Molly Sandén tuffat till sig med skinnfodral.
När rösterna ramlar in då kommer det att handla om Loreen och Danny som slåss om första platsen. Årets uppstickare som kan kasta lite tvivel på dem, tror jag är någon av de mer lågmälda artisterna såsom Lisa Miskovsky. Hon fungerar också som en slags antidot till Björn Ranelid. Fast man ska aldrig underskatta låtarna som kommer i från Andra chansen, så kanske kraxar sig Thorsten Flinck sig, trots att han inte kan texten, hela vägen ut i Europa.