Dag och tid: torsdag kl.16.00

Plats: Utopia

Betyg: 3 av 5 dalahästar

Regina Spektor inleder konserten med en kort sång a capella sedan sätter hon sig ner bakom sin stora svarta välpolerade flygel. Det är där hon hör hemma samtidigt som hon försvinner bakom flygeln på den stora scenen och det hela känns lite väl anonymt.

Konserten är mysig men lyfter inte aldrig. Hon hör hemma mer i en mörk rökig lokal än utomhus i dagsljuset. Hon är musikalisk och sångrösten är fantastisk samtidigt som hon blygt tackar publiken för deras applåder.

Men så händer det, efter de första takterna av Laughing With så slarvar hon bort sig i texten och där och då fångar hon hela publikens hjärta med sin spontana charm. ”Oh I fucked up” säger hon och slutar spela. ”Någon gång ska jag lära mig allt det här, men då är jag en robot och då kommer jag ha andra problem” säger hon och ler innan hon börjar om på nytt.

Publiken älskar det och förlåter hennes misstag. Och det här är inte enda gången hon spelar fel, nästa gång tackar hon publiken för att de orkar med henne trots att hon är jetlaggad och konserten nästan känns som en dröm.

När hon spelar Fidelity och Samson då reser sig året på armarna och gråten hänger tung i halsen. För texterna är bra och rösten så skärande ärlig.